Geelmuyden.Kiese

ÅSIKTER

TYSTNAD ÄR INTE MEDHÅLL
08.03.2007

Ibland är det bara för kommunikationskonsulten att erkänna: samhällsdebatten har ingen som helst betydelse för vad som händer där ute. Hur ska man annars förklara att alla är rörande överens om jämställdhetens välsignelse men att så förtvivlat lite händer i samhället?

Feminismen saknar idag motståndare i den offentliga debatten. Kanske är det just därför som så lite förändras. Det är svårt att slåss mot tystnaden.

Att inte vara feminist år 2007 är förstås en ohållbar ståndpunkt i en öppen debatt om man i andra sammanhang anser att mänskliga rättigheter är en hyfsat tänkvärd idé. Därför skulle ingen få för sig att säga sig vara emot kvinnors och mäns lika rättigheter. Men den verkliga makten tycks verka utan att synas.

Den 8 mars 2007 kan svenskarna se tillbaka på hundra år av politisk feministisk kamp och konstatera att samhällets toppositioner innehas till tre fjärdedelar av män. Näringslivet har bara fem procent kvinnliga toppchefer. Det framgår av den färska kartläggningen "Maktens kön" (Nya Doxa). Att vinna samhällsdebatten är uppenbarligen något helt annat än att förändra samhället.

Var finns då den makt som verkar utan att synas? Den gömmer sig förstås i våra sinnen och i våra föreställningar om vad det är att vara man och kvinna. När kvinnojourernas ordförande kläckte det klatschiga citatet att "män är djur" blev det till exempel ett väldigt liv. Förutom att citatet är väldigt bildmässigt och ligger ganska bra i munnen, tror jag att den enorma uppmärksamheten beror på att citatet är så oväntat. Det vänder på begrepp och föreställningar som förknippar man med människa och kvinna med natur och kön. Denna urgamla dikotomi mellan civilisation och natur som tjänat förtryckare av alla sorter.

En nyligen gjord undersökning visar att föräldrar uppfattar sina söner som mer intelligenta än sina döttrar. Så länge "man" förknippas med intelligens, handlingskraft, affärer och offentlighet och "kvinna" med känslor, passivitet, vård och hem är den förnuftiga jämställdhetsdebatten som en västanfläkt som snabbt drar förbi utan att lämna nämnvärda intryck.

Ska man se någon utveckling i "Maktens kön" tycks det vara att just kvinnorna tar en större roll inom samhällets "historieberättande" branscher. Kvinnorna är publicister och de besätter akademierna, de konstnärliga råden och de prestigefyllda tidskrifterna. Vill man vara krass ser man det som att männen behåller makten över pengarna. Samtidigt har konst, litteratur och vetenskap genomgått en subjektivitetsrevolution där det ”privata” lyfts fram i berättelsen. Om bilden av konstnären och berättaren blir en kvinna kanske ett frö kan sås till en annan berättelse om vad det är att vara man och kvinna. En berättelse som gör upp med förtryckande föreställningar och som leder till ett mer jämställt samhälle den 8 mars 2008.

Mikael Feldbaum