Geelmuyden.Kiese

ÅSIKTER

OM EN DEBATT SOM DRABBATS AV HÄRDSMÄLTA
14.02.2007

Sällan har väl de svenska kärnkraftsförespråkarna haft en sådan vind i sina segel som under den gångna vintern. Allt fler röster har höjts om de fossila bränslenas förbannelse, inte minst mot bakgrund av Al Gores film En obehaglig sanning och den s.k. Sternrapportens slutsatser om de mänskliga och ekonomiska konsekvenserna av global uppvärmning. Och allt mot en fond av gröna gräsmattor och vårfåglars kvittrande under det som normalt brukar vara årets kallaste månader.

Men så inträffade någonting som förde tankarna till Tage Danielssons dikt om Harrisburg. Det händer något så osannolikt att det sannolikt aldrig har hänt. Det uppdagas allvarliga brister i kärnkraftsverket i Forsmark. Viktiga säkerhetsrutiner har frångåtts och personal har skickats hem på grund av för hög promillehalt i blodet. Krav ställs på den ansvarige chefens avgång, men denne avgår först när han situationen blivit helt ohållbar en dryg vecka senare. Däremellan har han gjort några halvhjärtade försök att kommunicera vilka åtgärder man vidtagit för att komma tillrätta med problemen.

Som så ofta när beslutsfattare inte agerat tillräckligt proaktivt i en potentiell krissituation sågs den ansvarige chefen som en större del av problemet än dess lösning, med avgång som enda naturliga utväg. Ur ett krishanteringsperspektiv är det som inträffat ytterst ovanligt, eftersom kärnkraftssektorn i västvärlden brukar räknas till den typ av s.k. high-reliability organizations där en mycket strikt säkerhetskultur genomsyrar verksamheten. Ur ett kriskommunikationsperspektiv är det som inträffat dock inte lika förvånande, då teknokrater ofta är väldigt dåliga på att kommunicera sina budskap på ett enkelt och empatiskt sätt.

Statens kärnkraftsinspektion har ställt hårda krav på Forsmark, och propagerar för en internationell utredning av IAEA. Både miljöministern och näringsministern har också riktat skarp kritik mot Forsmark och krävt kraftfulla åtgärder.

Visst är det välgörande att se att de samhällsmekanismer som skall gripa in när säkerhet, ansvar och omdöme brister fungerar så pass väl. Säkerhetsbrister i ett kärnkraftverk är aldrig acceptabla. Men behovet av effektiv säkerhet i kärnkraftsindustrin får inte stå i motsats till en konstruktiv debatt om behovet av kärnkraft som ett viktigt alternativ till fossila bränslen. Även de långsiktiga hoten förtjänar att uppmärksammas och diskuteras på ett nyanserat sätt.

Markus Förberg