Geelmuyden.Kiese

ÅSIKTER

NÄR BRA BARA ÄR BRA
26.07.2006

Sanningen att all kommunikation sker på mottagarens villkor blir aldrig så aktuell som i tider av kvartalsrapportering. Nu vräker rapporterna ner som hagel i Dalarna. Och marknadens reaktioner är outgrundliga.

Svenskt näringslivs miljardvinster får aktierna att rasa. Andra gånger leder mediokra siffror till känslosvallande hyllningar. Mekanismen, hävdar man, finner sin naturliga förklaring i prognoser och förväntningar. Trodde marknaden 10 är 9 inte gott nog. Inte sällan uteblir frågan om motiven på lite sikt. Varför är det så? Det finns inget annat sammanhang än det finansiella där det är okej att ha horisonten på nästippen.

Förväntningsstyrning via kvartalsrapportering är bra i teorin. Om man öppet talar om åt vilket håll det barkar får man en rättvisare värdering, bättre relationer till investerarna, högre likviditet och mindre volatilitet. Så långt är allt gott. Men det fungerar inte så. Den mesta konsekvensen blir istället att fokus flyttas från lång till kort sikt. Vi får de snabba klippens marknad. För den som tvivlar finns mer att läsa i The McKinsey Quarterly – The misguided practice of earnings guidance.

Hela systemet bygger på prognosernas träffsäkerhet. Och hur precis kan och får man bli? När ekonomin är global, näringslivet dynamiskt och människan fortsätter att koppla ihop hjärta och hjärna efter bästa förmåga.

En enklare logik vore att säga: ju bättre desto mer. Kommer det hagel stora som lingon belönas det med uppmärksamhet i väderleksrapporten. Kommer de vita isbollarna ner i hallonstorlek hamnar det på löpet.

På lång sikt är det ju ändå växthuseffekten som räknas.

Hanna Thofelt